Danuta Bäckman

Duken är en scen som du som bildkonstnär förfogar över. Du bestämmer. Snart blir du dock varse att du måste räkna med färgens, dukens, verktygens egensinnigheter. Du vill bemästra dem, alltså går du in i en dialog med dem. Ibland blir det en kamp, ibland en dans, ibland en teaterföreställning. Kan en bild någonsin bli färdig? Eller kan man alltid ana en möjlighet till "förbättring"? Vad strävar man efter i så fall? Är de erkänt stora mästerverken en förebild att ta efter? Och i så fall på vilket sätt?